Chokladmousse med kaffe eller te, eller så var det i alla fall tänkt

Jag är väldigt, väldigt svag för efterrätter. Ett måtto som jag står fast vid är att det finns alltid plats för efterrätt! Efterätt är ju ofta det man ser fram emot vid en middag, eller man och man, det är ofta vad jag ser fram emot vid en middag. Här om kvällen tänkte jag briljera med mina köks-skills och svänga ihop en chokladmousse. Receptet var förrädiskt enkelt:

4 msk. kakao
4 msk. strösocker
4 msk. kaffe eller te (jag tog ett oolongte med apelsinskal, romerska bågar är ju fint så det verkade vara en bra kombination.)
2 äggulor.

Sjud alltihopa till en pösig kräm i vattenbad på spisen. Låt svalna. Vänd ner 2 dl vispad grädde. Ät.

Ett idealt recept; få ingredienser, få moment. Men, eftersom jag som sagt älskar efterätter, och var ganska otålig att få smaka av mästerverket, så råkade jag glömma en litet, men ack så viktigt moment: låt svalna. Jag blandade ihop det direkt, vilket såg bra ut till en början. Fin, slät, mumsig chokladmousse som plötsligt börjar... separeras. Gå tillbaks till sina ursprungliga beståndsdelar. Regressera. Till slut var det bara en klump grädde som vilade i en liten sjö av chokladsås. Nu är jag inte den som är den, så jag åt det ändå, men min pojkvän vägrade. "Vidrigt kladd" tror jag var uttrycket han använde. Sedan sa han att eftersom jag inte låtit chokladkrämen svalna, så skar det sig. Jaha, men så vadå? Om jag var svinbra på att laga mat så skulle jag ha en matblogg, men nu har jag inte det. Jag har en kaffe och teblogg och eftersom te (eller kaffe, om du vill) är närvarande i receptet så har jag teoretiskt sett lyckats ändå. Ha!

Så här såg då inte min mousse ut, inte alls.