fredag 28 september 2007

du måste också dra ditt strå till stacken serru

Att köpa sitt kaffe och te i specialbutiker är jättebra. Det finns mer att välja på och personalen är (förhoppningsvis) rätt kunnig och kan hjälpa dig att hitta fram till precis det kaffet/teet du vill ha. Däremot så är de inga tankeläsare. Flera gånger om dagen får jag den intelligenta frågan "kaffe vill jag ha. Något gott. har du det?". Jag ser mig runt i butiken, längs väggarna är massor av burkar med kaffe uppradade. Och så svarar jag uppriktigt och gravallvarligt "nej, det har vi inte. Tyvärr".

Ok, så svarar jag inte, för det mesta. En gång har jag gjort det. Igår. Som tar var började kunden att skratta, och jag med. Med lite glimten i ögat kommer man undan med den mest cyniska ironi. Men det underlättar så för mig om du som kund kommer fram och säger "kaffe vill jag ha. Något gott. Det som är gott för mig är något runt/mjukt/beskt som satan/chokladigt/etc ect osv osv. Har du det?". Men för att du ska kunna sätta ord på vad du tycker är gott, tänkte jag ge en liten snabbguide i smaker hos kaffe. Kaffe innehåller jättemånga smakämnen. Jättejättemånga och en massa kemiska namn som jag varken kan eller orkar rabbla upp. Men några smaker som finns i alla kaffen, i olika grad, är syrlighet, beska, sötma, kryddighet och något som jag i brist på annat kallar lagrat (på engelska säger man mellow eller aged, jag kan inte riktigt komma på en bra översättning på svenska). Om du ändå inte vet vad som är din grej är här lite exempel på kaffen där en viss smakkomponent är den dominerande.

Syrlighet: att ett kaffe karaktiseras som syrligt är inte dåligt, det är inte samma sak som surt vilket kaffet blir om det stått på värmen för länge eller är underdoserat. Syrlighet är snarare friska citrustoner, en lite blommig arom som ger kaffet ett extra bett i smaken. Om du vill känna på riktigt fin syrlighet, prova etiopiskt kaffe på yergacheffebönor. De flesta afrikanska kaffen brukar överlag vara lite syrliga.
Beska: beska och bittra smaker är något som man lär sig tycka om med åren. Vi föds inte med en intensiv längtan efer en skummande guiness eller en dubbel espresso, i alla fall i de flesta av oss. När det gäller kaffe så tycker jag att det framför allt är rosten som tar fram beskan. Pröva en riktigt mörk franskrost så får du se. Först kanske du tycker att det är äckligt, för mycket, men efter ett tag blir den där bitterheten rent beroendeframkallade. Ett annat sätt att uppleva lite bitterhet är att gå till en expedit i en kaffeaffär och be om "ett kaffe, något gott, har du det?".
Sötma: vissa kaffen är nästan karamelliga i sin arom. Ofta kommer dessa från sydamerika eller västindien, de brukar ofta vara mjuka och lite söta. Att ett kaffe är naturligt sött låter ju jättegott, men om du gillar syrlighet och beska så kan ett sånt kaffe bli för tamt och lite jolmigt. För att uppleva ett fint sött kaffe, prova mellanrostade Tarrazúbönor från Costa Rica.
Kryddighet: kaffen med karaktär kan ha toner av kardemumma, kanel, muskot, vanilj, kanske till och med lite chili. Om det har toner av irish cream eller jordgubbe betyder det att du dricker ett smaksatt kaffe. Gör om och gör rätt. Köp istället lite mörkrostat monsoon malabar eller dominikanskt, och du kommer aldrig vilja ha den där artificiella smaksättningen igen.
Lagrade: En jordig, mogen, rik djup smak som kommer av att kaffebönorna har lagrats på något sätt innan de rostas. Smaken är väldigt svår att beskriva, den måste helt enkelt upplevas. Prova old brown java eller old brown sulawesi. Old brown kallas de för att de orostade bönorna av lagringen blir just bruna.

4 kommentarer:

Eric Goesta Rosén sa...

Men det gör mig förvirrad det här. Trots att Monsoon Malabar är det godaste jag vet skulle jag definera mig själv som en snubbe som gillar jordigt och ganska beskt kaffe. Kryddighet kommer först långt ner på listan. Typ Cayenne-kaffe, det är ju världens äckligaste.

Old Brown Java är i och för sig ganska gudomligt gott.

Och hur skulle du definiera det brasilianska mördarkaffet jag testade en gång? Det som var supergott men så svart att man ville kräkas efter en kopp.

B och J sa...

Well, då kanske du måste omdefiniera lite, för grejen med monsoon malabar, och alla lagrade kaffen, är att lagringen gör att de rundas av i smaken. De blir alltså mindre beska. Att du uppfattade monsoonen som beskt hade nog mer med rostningen att göra, det är rätt mörkrostat, än med själva bönan. Du borde prova det som mellanrostat och se. Men jordigt är det ju, vilket också beror på lagringen. Jordigt, kryddigt, mustigt går ofta hand i hand liksom.

Jag tror att det var en blandning av brasil och franskt som du testade, för brasil i sig (den på mitt jobb då) är inte så mörk, däremot är franskrosten det. Så jag skulle definiera brasil som en bra bas, men inte så spännande i sig, och franskrosten som svart och besk som satan.

men vad är cayennekaffe? Om man blandar det med sprit låter det som en shot min syster skulle älska, men vem uppskattar annars cayenne i sitt kaffe?

B och J sa...

för att förtydliga: monsoonen är ju en aning lagrad, den blir ju det när den ligger ute i monsunen... Dock inte lika hardcorelagrad som old brown.

Gud, jag är ju helt savant med det här.

Anonym sa...

vad jag letade efter, tack