tisdag 18 september 2007

Tager du denna Mi Lan Xiung Si...?

Jag är en sådan sucker för oolonger, de är verkligen de ultimata teerna, det bästa från två världar. De kan vara så lätt oxierade att de nästan är gröna, eller så hårt att de nästan är svarta, i love them all. Verkligen, jag blir rörd på riktigt när de söta små bladen vecklas upp i det heta vattnet, man ser hur fint toppskottet och första bladet sitter ihop och hur oxideringen har fläckat dem en aning... Tänk att någon har gjort allt detta för hand, plockat bladen så försiktigt och rullat dem lite lätt för att sätta igång oxideringen och sedan passat så noga på dem så att oxideringen ska kunna avbrytas i exakt rätt ögonblick. Kom igen, jag kan inte vara ensam om att tycka att det är helt fantastiskt? Eller? Okej, mycket möjligt, men min kärlek nådde rent extatiska höjder när jag smakade på den här skönheten:


Teporr


Det heter Mi lan Xiung Si och doftar lätt av honung, men doften är ingenting mot smaken. Det är banne mig det härligaste mina luttrade smaklökar fått äran att bekanta sig med. Jag låg och kved i extas efter första sippen medan min pojkvän stirrade svartsjukt mot tekannan.

Om du vill prova så finns det på Chaikana i gamla stan, de säljer fantastiska teer där, för en tenörd som mig är det som att komma in i en bit av paradiset. För min vän som var medtvingat sällskap - not so much... Det kostade runt 120 kr hektot och är värt det, lätt. Men om du brygger det i en tekula och bara pytsar över kokande vatten kommer jag personligen komma hem till dig och åtala dig för allvarligt missbruk av te. Ha en liten tekanna, låt bladen ligga fritt i den, koka upp vatten och vänta tills det blivit 85 grader. Använd termometer. Nej, det är inte "överdrivet" eller "stört", du höftar väl inte bara med ungstempraturen om du ska göra en suffle? Låt dra i fem minuter. Drick med andakt, i små koppar.

Inga kommentarer: