Den dagliga dosen

Jag medger inte ofta att det finns nackdelar med te och kaffe, men vissa kan jag inte förneka. Vid ett stort (jag skulle säga hälsosamt) intag är det mycket möjligt, nästan oundvikligt, att tänderna får... en liten färgskiftning. Å andra sidan så innehåller te flour, vilket är bra för tänderna. So what om leendet antar en lätt beige ton, jag jobbar på att fördjupa den! Senapsgult är ju inne i höst. Men min tandläkare frågade om jag dricker mycket te och kaffe. Well... Så här mycket ungefär:

På morgonen, en kopp Ceylon BOP. De brutna bladen gör att teet drar snabbt, vilket är bra eftersom jag alltid försover mig. När jag kommer till jobbet gör jag en café au lait på mörkrostad monsoon malabar, mald med kardemumma. Mycket varm mjölk, en aning råsocker och jag är klarvaken, nästan. Efter ett tag kommer nog en kollega med en kopp Pu Erh´, ett speciellt lagrat te, som blivit över från hennes frukost, det är svart som döden och mustigt som attan. Sen kanske jag hinner klämma ett glas med Pai Mu Tan, grönt te med lite vita knoppar i, innan lunch. Det är bra stresste eftersom det bara är att lägga bladen i glaset och slå vatten över, det blir aldrig beskt. Till luch blir det nog något som inte är så finstämt, typ Chun mee, ett kinesiskt grönt rullat te, eller Genmaicha, japanskt grönt te med rostat ris. Lite robustare smaker som passar bra med mat.

Efter lunch känner jag för en liten treat, det blir Formosa oolong fancy, också det bryggt direkt i glaset, även här finns mycket vita knoppar vilket gör att det kan ligga och gosa till sig i vattnet hur länge som helst. Sedan kanske jag dricker lite Gyokuro, om jag hinner, eller så kommer kollegan med en kopp Darjeeling TGFOP. Framåt eftermiddagen när jag nästan somnar stående blir det en mjuk espresso på mörkrostad java. Åker hem, min pojkvän vill ha kaffe, han hävdar att han inte vet hur man gör, jag säger att även en krukväxt skulle kunna hälla kaffe i ett filter men gör det åt honom ändå, mes som jag är. Franskrostat, jag smakar på det och är det så beskt att tungan krullar upp sig i gommen och vägrar komma ner så är det perfekt för honom. Jag gör en latte på det istället. På kvällen kollar vi kanske på en film och snackset är antagligen cheeze balls eller något annat ohälsosamt crap som han har köpt, jag försöker kontra flottigheten genom att dricka lite delikat Lu An Gua Pian, även det bryggt direkt i koppen. Bladen är så späda och fina att man kan äta dem, vilket jag så klart gör och inbillar mig att det väger upp all onyttigheten i den där ostindränkta puffade majsen. Han dricker rooibos, jag tar en sipp och deklarerar överlägset att det där är minsann inte te.

Sedan går jag och lägger mig och är helt te och kaffefri i typ sju timmar. Men jag tycker inte att det är så mycket. Jag har i alla fall aldrig haft hål i tänderna, i mina hälsosamma gula gaddar.