Working girl

Nu var det en månad sedan jag skrev. Det är länge sedan. Själva grejen med bloggar är ju att de ska uppdateras kontinuerligt. Jag är en dålig bloggare, bad, bad blogger. Shame on me. Skulle behöva någon att blogga med, som när jag hade en blogg med min vän Andrea. Om hon skrev flera piffiga inlägg i rad, vilken hon oftast gjorde, kände jag alltid press att leverera själv. Visa att jag fortfarande vad het liksom. Sno åt mig lite limelight. Men vår blogg handlade mycket om festa och indieklubbar och fyllor i den gyllene indie-triangeln: debban-babba-ace. Den här bloggen handlar om te, liksom. Vem fan vill medblogga om te? Ni vill inte ens dricka ordenligt te, era okultiverade barbarer. Liksom, ni diggar att jasmineblommorna ligger kvar i jasmineteet annars så luuuuuuuktar det ju inte någonting i era förslappade vomeronasalorgan (sug på den du, men rist för snor på tonsillerna).

Nu kommer jag ju bara hem från jobbet runt sju och är intill döden trött, julrusch gör det med en, och kollar kanske bloggen men nähä samma gamla inlägg om bönblandningar, intet nytt på den fronten. Det är ju ändå ett fint inlägg, det står för sig själv ett tag till, jajjamensan... Sedan så somnar jag framför tv:n och drömmer mardrömmar om att kaffekvarnen går sönder och alla kunder blir argare och argare så vaknar jag alldeles kallsvettig och min pojkvän måste göra kamomillte till mig och hallå, det är ju inte ens TE så då förstår ni hur uppriven jag är. Ni förstår ju också att jag inte orkar leverera några strålande blogginlägg efter en sådan pärs. Nu har jag ju i alla fall fått tummen ur. Får se hur länge det varar denna gång.