måndag 12 november 2007

Bönblandningar!

Jag gillar att kombinera bönor från olika länder, i jakt på den perfekta blandningen. Genom att blanda bönor kan man får ett mer välbalanserat kaffe, en klassisk blanding är syrlig etiopisk mocca och mjuk och rund java. Javakaffet tonar ner syrligheten i moccan, samtidigt som moccan ger javan lite mer sting. Om man gillar javans mjukhet som den är kan man alltid blanda den med en del lagrad java, old brown java, för lite mer nyanser. Här är några blandningar som jag gillar, och en som jag komponerat åt min pojkvän. Siffrorna är hur stor procent varje andel bönor är. Alltså blir 50/50 på ett kilo 5 hg av det ena och 5 av det andra, på ett halvkilo 2,5 hg av varje och på en kvart 1,25 av varje.

Min special
50/50 mörkrostad colombia och mellanrostad guatemala. Om det ska vara till espresso, kör med 70/30 istället.

Min superspecial extra allt
40/40/20 mörkrostad colombia/mellanrostad guatemala/mörkrostad java. Det här kaffet luktar choklad, hur coolt är inte det?

Monsoon Yergacheffe
50/50 mörkrostad Monsoon Malabar och etiopisk Yergacheffe. En variant på den klassiska mocca/javan. Monsoonen är avrundad och mjuk, Yergacheffen syrlig och citrusaktig. Det blir en intressant krock.

Mickes mördarespresso
50/50 av den mörkaste, mest förkolnade mörkrost du kan hitta och mörk robusta. Drick, känn hur svalget imploderar av bitterheten, njut.

Jimmy Choo, förlåt mig, ty jag har syndat

Jag gillar te och kaffe, så klart, men förutom det så känner jag passionerat för grammatik, en fernet man inte behöver halv tre på natten på Debaser och vackra skor, bland annat. Som bevis för detta har jag en bok som heter Funktionell grammatik, en massa luddiga minnen från sista timmen på Debban och en garderob fullproppad med skor. Jag tror att jag har runt en 60 par, alla högklackade varianter. Så tro mig när jag säker att jag tycker att skorna gör halva outfiten. Tro mig när jag säger att jag lidit mig igenom många nätter i killerheels, bara för att de är så väldigt snygga.

Därför har jag gått runt hela sommaren och hånat folk som har på sig Crocs, aka. foppatofflan. De är ju så fula att inte ens en mor kan älska dem (tofflan alltså, inte dess bärare). Argumentet som crocsbärare kör med är att de är så himla sköna. Jag har ändå hållt fanan högt och sagt att inte ens om de kändes som om fossingarna gick på moln kan det vara värt det. Tills jag började få väldigt, väldigt ont i fötterna efter varje jobbdag. Det hjälpte inte med gympaskor med fjädrande sula och sånt. Så en dag så gav jag upp. Faced the facts. På lunchen smög jag iväg till en affär som sålde fanskapen. Det kändes lite som om jag var ute för att köpa riktigt snuskig porr. Sådant som skulle fläcka ned mitt rykte totalt om jag blev påkommen. Jag ville inte att någon skulle se mig. Jag kollade mig över axeln och slängde pengarna på disken fort som fan, ner med tofflorna i väskan, jag behöver ingen påse tack så mycket!

De är supersköna. Så sköna att om jag vill gå ut efter jobbet så kan jag dansa i klackar hela natten lång utan att behöva fundera på om jag ska hyra en permobil nästa dag för att kunna förflytta mig. Men, fortfarande är de ju brutalfula. Tur att jag spenderar det mesta av mina dagar bakom en disk.

Får jag be om största, möjliga tysssstnad

Idag precis innan stängning kom det in en ganska stor man med en liten, liten hund. Det såg rätt roligt ut, stor man i svart skinnjacka och en yttepyuttig pudel som trippade framför, så jag log stort mot honom. Oväntat trevlig för att vara nån minut innan stängningsdags. I vanliga fall tenderar jag att vara lite mindre solig mot dem som ramlar in en minut innan jag ska låsa, mest för att jag vet att nu kommer jag missa min buss, och eftersom jag byter buss och t-bana tre eller fyra gånger så känns det lite surt.

Menmen, hur som haver: jag log stort och han sa två hekto Earl Grey, ok, det tar inte lång tid att fixa. Så jag väger upp och skakar ihop påsen och säger varebraså? Han nickar, börjar fumla med plånboken och skriker plötsligt: MEN LILLA GUMMAN VART ÄR DU NU NÅGONSTANS?! Jag flyger bakåt och stirrar på honom i panik innan jag inser att han inte är galen, han pratar i handsfree. Det är precis på grund av sådana här incidenter som jag avskyr när folk pratar i mobilen samtidigt som de köper nåt av mig. Så medan jag samlar ihop mitt dunkande hjärta tar han sin lilla pudel och går, högljutt konverserande. Nåja, jag hann med bussen i alla fall.