The Most Noble Order of the Holy Tefascism

Jag känner alltid en viss välvillig sympati inför folk som köper mina favvoteer. Förbrödring, skulle man kunna säga om det inte vore så att jag är i avsaknad av broderliga attribut. Men jag blir lite glad. För det är inte ofta som de teerna plockas fram. Att de gör det tyder på att personen har intresserat sig lite extra för te, vilket i förlägningen tyder på att personen är lite insöad på det, precis som jag, och det tycker jag så klart är en nobel egenskap.

Här om dagen kom en man in och ville ha ett kilo Tit Kuan Yin. Eftersom det är rätt mastigt, fick jag gå ner på lagret och öppna en helt brand new låda. Ah, doften som väller fram när man pillrat loss tejpen! Jag blir lite salig. När jag kom upp med hans kilo frågade han om det här teet var populärt. Jag svarade sanningsenligt att det var det inte alls, men för att han inte skulle tro att han gjort ett dåligt köp lade jag till att det faktiskt är ett av min favoritteer. Vi enades om att det var ett mycket gott te, och dessutom ekonomiskt. Bra på alla sätt och vis. Synd bara, att det inte säljs så mycket. Vi suckade. Men folk vet väl inte... sa han. Vi såg oss omkring i butiken på de andra kunderna som glatt handlade mangote och rooibos med tropiska frukter. Sedan såg vi på varandra, log i samförstånd. Vi visste.