All the people, so many people...

Det var lite trångt i Gullmarsplans tunnelbana i morse. Så där som det blir när tusen bussar från kranskommuner kommer in samtidigt, försenade. Ville man in genom spärrarna och ner i tunnelbanan måste man verkligen ha viljestyrka, annars kunde man lika gärna gå och och ta en cigg tills anstormningen var över. Jag hamnade bredvid en kvinna som verkade något stressad. Gång på gång väste hon för sig själv "alltså jag klarar det inte! Jag klarar det inte!". Jag tror att hon psykade ur på den massiva folkmassan helt enkelt. Jag däremot, gled genom trängseln som vore den röda havet (vilket så klart gör mig till Moses, det var det där med hybris ja...). Den stackars frustrerade kvinnan har uppenbarligen inte jobbat i butik dagarna innan jul, men det har jag. Om du känner dig lite folkskygg och vill ha chockterapi kan du få praoa med mig, jag lovar dig, hetsiga folkmassor där alla ser på dig, skriker åt dig och vill ha något av dig kommer efter några dagar bakom disken kännas som en lätt vårbris. Om du ogillar att säga nej på grund av rädsla för att stöta dig med någon, rekommenderar jag dig också en praostund chez moi. Pröva här: Nej, vi har inte den kaffesorten. Nej, vi har inte den trots att du stått i kö i en kvart Nej, jag kan inte trolla. Nej, jag kan inte sortimentet hos alla andra kaffebutiker i Stockholm. Nej, jag vet inte om det här teet är bra mot din farfars förstoppning. Nej, jag är inte ett naturapotek. Nej, jag tänker inte ha öppet extra för din skull.

Ja, det kommer bli en god jul. Och vet du varför? Jag kommer sitta i en liten stuga ute i den småländska obygden långt, långt ifrån kassaapparat och kö.


Ja tack var det bra så?