öh baby.. öh.. du har.. du har... SCHNOTT mitt TEH!

Tecken på att man har haft en bra fest brukar för det mesta vara ett köksbord som är belamrat av vinflaskor, ölflaskor inkilade på de mest omöjliga ställen, små skulpturer som folk gjort av blöta ölflaskeetiketter, vattenpipor på balkongen och så där. För mig är det också tekoppar med tebollar i utspridda lite över allt i lägenheten. Det är nämligen så att när timmen är sen, eller väldigt tidig, beroende på hur man ser det, så brukar jag känna för lite te. Det är också så att när jag intagit diverse drycker som inte är te under en hel natt är mitt minne ett såll. Jag kokar vatten, lägger te i boll i kopp, ställer den någonstans, glömmer bort vart, kokar vatten, lägger te i boll etc etc etc. Ibland anklagar jag min pojkvän för att ha snott mitt te. Jag blir upprörd, men eftersom minnet är ett såll glömmer jag bort det och gör kärvänligt en ny kopp till honom som jag glömmer bort så blir jag upprörd så gör jag en ny så ja... Om jag nog mot all förmodan kommer ihåg att jag gjort te så glömmer jag att det är jättevarmt och häller i mig på en gång och muttrar "aaahhhjje" häller i mig igen, muttrar "aaahhj oohnt" och häller i mig igen tills någon vänlig själ, pojkvän eller efterfestande vän, tar ifrån mig det stygga teet och säger åt mig att gå och lägga mig.

Det sjuka är också att jag på fyllan tydligen föredrar antingen rooibos med papaya-lime smak för det ska ju vara nyttigt och kommer alldeles säkert förhindra bakfylla eller otyget tepåse, eftersom det är så ENKELT. Båda två är företeelser som jag i redigt tillstånd fnyser föraktfullt åt. Många gånger har jag stått i vardagsrummet och kontemplerat över att vi plötsligt har TVÅ soffor medan jag sakta svajar fram och tillbaks med brännblåsor på tungan, lustfyllt sippande på den där rooibosen som mest av allt påminner om varm saft. Är detta ett tecken på att min tefascism enbart är en fasad, eftersom det bara krävs några fernet innan jag chanserar?