Inte direkt ett lyriskt inlägg

Ja som ni ser så kryllade det inte direkt av lyriska inlägg efter att jag deklamerat mitt nya jobb. Min lama ursäkt är att jag inte har hunnit! Dels har jag inte hunnit smaka på så många teer på jobbet eftersom det är fullt upp hela tiden, dels har jag uppsatser och PM och sånt där skolrelaterat som stjäl tid från mitt just nu inte så högprioriterade bloggande. Jag kommer tillbaks när jag kommer tillbaks, ha det fint så länge!

Nytt jobb!

Jag har inte skrivit på ett par dagar nu för så fort jag tänkte på att skriva något bloggrelaterat så skulle det bara bli "oh my god jag har varit på intervju för ett jobb som jag verkligen vill ha och det handlar om te, jättelyxigt fint te och jag kommer lära mig en massa och jag tror verkligen att det kommer att passa mig" och jag ville verkligen inte skriva det om det sen visade sig att jag inte fick jobbet. Men det fick jag! Efter några sömnlösa nätter och konstruktiva klagomål av typen "jo det är klart att jag har erfarenhet och kan jättemycket men de kanske inte vill anställa mig för att de tycker att jag är en DÅLIG MÄNNISKA" ringde jag företaget i fråga och undrade hur blir det nu, vill ni att jag ska jobba för er? Jodå, det ville dom, de hade bara inte hunnit ringa mig om det ännu så det var ju bra att jag ringde. Puh!

Så nu har jag ett nytt jobb, som visserligen också består av en teaffär, delvis, men med väldigt exklusiva teer som det ska bli så spännande att få lära mig om. Så bered er på en hel del lyriskt bloggande om väldigt dyra teer framöver!

Laga mat med te

Tänkte bara dela med mig av den här sidan som Anna tipsade om. Det är alltså en sida dedikerad till att laga mat med te i. Väldigt inspirerande, det finns hur mycket som helst. Och så länken då, här är den!

Tehyllan

Här är en bild på mitt tealtare, jag menar tehylla. En del gillar att sortera sina skivor i bokstavsordning, jag krävde att få ha en före detta bokhylla dedikerad till te i köket.


Fast det där gula åbäket högst upp är inget terelaterat. Det är en snapphanegrill, typ en smörgåsgrill från 50-talet som min pojkvän köpte på tradera som alla hjärtans dagpresent, med motiveringen "du gillar ju 50-tal". För att inte tala om hur alldeles galen jag är i att grilla mackor, eller? Nä, jag har aldrig använt den. Den står bara där och pryder sin plats. Och den lilla plastpåsen till höger innehåller kokain. Eller så innehåller den underligt snabbte som en kompis köpte i Turkiet. Tekonservativ som jag är har jag aldrig vågat prova. Det luktar lite som Jenkatuggummin, sådana där som kostade 50 öre styck i början av nittiotalet. Det fanns sådana och Shake, som jag faktiskt föredrog. Om det luktat Shake hade jag kanske vågat prova det. Kanske. Om det var en väldigt sen och glad natt.

Tefascisten vs. köksfascisten

Jag hittade det här receptet på tasteline. Det verkar ju spännande och lättlagat, få men intressanta ingredienser. Så det skulle jag kunna laga, om köksfascisten (aka. min pojkvän) lät mig laga mat. "Mitt område, mitt område!!!" tjuter han om jag hintar att jag ska fixa middag i kväll. Han är dock väldigt duktig på att laga mat (fast han ser det nog rätt ofta som att han skapar mat) så inte mig emot. Men det här skulle jag vilja prova att laga. Och te är ju mitt område.

Conversation piece

Om du är på fest, och känner att din person inte har fått adekvat uppmärksamhet så har jag ett prima tips, funkar varje gång: säg att du jobbar med te och kaffe. Alla har något att säga om det, alla har någon slags relation till dessa ädla drycker. Folk vill diskutera och fråga och berätta om sitt favvote, många vill diskutera bajskaffet och en hel del vill veta hur man gör den perfekta latten. Kort sagt, du kommer att få konversera som du aldrig konverserat förut. Fast, det funkar naturligtvist bäst om du faktiskt jobbar med te och kaffe.

Look, no hands!

Det här är mitt mest exklusiva te. Det är så lyxigt att det svävar! (eller är det bara jag som tycker att det ser ut som så?)



Fast det är en väldigt fin burk, men grönt jasminte format till små ringar.

Frukosten är räddad!

Jag köpte världens fiffigaste grej på Myrorna, en kaffelattemugg med inbyggd visp! Man häller alltså på mjölken och trycker på knappen i botten av muggen så vispas den. Hur praktiskt som helst, morgonens aber är (för mig) ju alltid att det är ett sånt projekt att dra igång espressomaskinen. Jag kan knappt ens skapa tvåstaviga ord innan klockan tio. Tillsammans med kaffefiltret som man sätter direkt på koppen är det här morgontröttsidiotsäkert!

Undersidan av enkoppsfiltret och supermuggen

Tjusig crema

Så här fin crema gör min espressomaskin. Vissa skulle kanske säga att den är lite underextraherad, men den smakade inte så utan jag tror den ljusa färgen beror på att kaffet var så nyrostat.

Det fattas mig!

Jag saknar det, att syssla med kaffe och te alltså. Och att skriva om det! Men jag hinner inte jobba, pluggar så mycket. Fast åh, så jag längtar efter att få ett lass med teprover till butiken och metodiskt gå igenom dem, kanske föreslå att vi ska beställa in något. Och eftersom jag konsekvent vägrar köpa kaffe från någon annanstans än min butik så har jag inte längre något kaffe hemma. Nåt hekto Kenya i frysen kanske, men det tänker jag inte tvinga på mina gäster. Det finns ju massor av te, för bövelen! Vadå kaffe, lär dig uppskatta Gyokuro! Jag är en teernas magister Caligula.


Smaka på snabbkaffe? Smaka på den här käppen!
(bild från Wikipedia)

Tefascisten on ice

Nu har det varit ett sådant där inläggsbortfall igen. Radiotystnad. Ren ignorering, faktiskt. Saken är den att jag börjat plugga (ligvistik, askul!), och har liksom inte haft vare sig tid eller inspiration för kaffe och tebloggande. Ok nu ljög jag. Det där första är inte sant. Som student så har man ju massor av tid över. Jag har alltid levt hundra gånger slappare som student än när jag jobbar på heltid. Tillexempel så är jag ledig hela dagen idag och äter frukost nu, klockan är tjugo i ett. Frukosten består av Earl Grey blandat med jasmine och rostat bröd med jordgubbssylt, min nya förälskelse. Inget för er GI-medvetna därute men jag har alltid varit synnerligen sötmedveten. Alltså medveten om söt mat, och medveten om att jag vill ha det så fort tillfälle ges. Därför äter jag gärna syltindränkt franskbröd till frukost, och tänker avsluta med lite strawberry cheesecake glass. Efterrätt är något som bör akompangerna varje slapparfrukost.

Men eftersom mitt huvud numera är fyllt med the allmighty IPA-chart, prosodi och språkstammar snarare än oolong och Yirgacheffe så ligger bloggen på is ett tag. Sporadisk inspiration må dock infinna sig så jag välkomnar alla att kika in lite nu och då.

Ps. Kaffet på Universitetet är överlag dåligt. Men café sexan har ganska bra, och ett kanel och lavendel te som är godtagbart, om man nu accepterar smaksatta teer. Ds.

Etiketterat och klart

Nu har alla inlägg etiketter, de står under varje inlägg och beskriver vad det handlar om. Om du vill läsa mer om samma sak så är det bara att klicka på etiketten så kommer alla inlägg om ämnet upp. Praktiskt. Hi-tec!

Här under finns alla för tillfället, så det är bara att välja och vraka.

Tillfällen då det sitter fint med starkt te och en fet köttkniv

Min pojkvän går till jobbet rätt tidigt. Runt sju på morgonen beger han sig morgonsurt iväg, och jag klandrar honom inte, jag ligger ju kvar i sängvärmen och skulle för allt i världen inte vilja resa mig på en tre fyra timmar, minst. Idag var jag dock tvungen att gå upp runt en halvtimme efter att han gått. Inte för att jag ville, oh nej, det var tvärtom ganska olyckliga omständigheter som drev upp mig. Någon tog nämligen i dörrhandtaget. Jag trodde att det var älsklingen som kom tillbaks för att han glömt något, men älsklingen har ju nycklar så han skulle inte behöva skruva ut skruvarna som sitter runt dörrhandtaget. Vilket personen på andra sidan gjorde. Knirr, knirr, knirr lät det taktfast bakom dörren. Jag gick de få metrarna från sängen till dörren och stod där i mörkret och tittade på den. Fattade inte riktigt. Knirr, knirr. Tills det slog mig att fan, här står jag i ett nattlinne med en stor katt på och kisar närsynt medan NÅGON försöker TA SIG IN. Så jag gjorde det första som föll mig in, eller nej, det andra. Det första var att jag skulle öppna dörren hårt så att personen som stod på andra sidan skulle få den i ansiktet men det vågade jag inte. Så jag gjorde något betydligt mesigare: stampade hårt i golvet och tände lampan. Knirrandet slutade och jag hörde inte ens om personen försvann för jag sprang och ringde min pojkvän. Som ringde grannen som bor bredvid som tillsammans med mig, eftersom jag vägrade gå ut ur lägenheten ensam, inspekterade vår dörr. Handtaget hängde i den enda skruv som sorgesamt klängde sig fast i de yttersta gängorna. (Andrea, här lägger jag in en vits bara för dig: Man kan säga att både jag och skruven var lite ur gängorna, daramdamdish!)

Sedan spenderade jag resten av morgonen med en kopp stark lapsang i enda handen, en köttkniv i andra (jamen om någon bryter sig in i ens hem medan man är där vill man inte vara beväpnad med enbart tekopp) och mobilen fastklämd mellan örat och axeln. Efter att ha blivit runtkopplad och bortkopplad kunde jag till slut göra en polisanmälan. Och tjaa, sen kan jag väl inte göra så mycket mer. Hoppas att den mystiske skruvdragaren inte kommer tillbaks imorgon, jag vill ha kvar min dator. Och min espressomaskin.

Fast vid närmare eftertanke kanske det bara var någon som ville ta handtaget. Inte för att det är något speciellt med det, men det vore ju förargligt. En slags busringning deluxe.

Naket och porr!

Naket portafilter då, alltså filtret till espressomaskinen som man har tagit bort pipen på, och porren finns på Espresso Porn. Helt sjukt läckra bilder! Jag ska också strippa mitt portafilter! Inte för att jag har en aning om hur man gör, men det är värt att lära sig om det blir så gott som det ser ut.

Nu är det sommar nu är det sol

Jag hatar vintern hatar hatar hatar. Jag är inte gjord för den! Den enda ljuspunkten i detta mörka, kalla sexmånadershelvete är jul, nyår och min födelsedag. De kommer i en stor klump och skänker tillfällig glädje, kanske mest för att man dricker champagne typ hela tiden och vem är olycklig när man är konstant champagnelullig? Det är i alla fall mycket svårare. Sedan är det tillbaks till misären och man måste hasa runt i klumpiga PLATTA skor för det är is överallt och läpparna spricker så fort man försöker le så går man runt där som en plattfotad blodkäftad zombie. So not a good look.

Så jag tänkte ta till kraften i självsuggestion. Ok. Det är i mitten av juli. Vi är lediga. Solen gassar och Stockholms asfalt ångar. Även fast vi vet att Skansen är proppfull så här års så tar vi båten från Skeppsbron bara för att det finns inget somrigare än att skumma fram över vattnet med Gröna Lunds silhuett hastigt närmande sig. Eller så ligger vi på Långholmen, steker först framsidan och sedan baksidan medan vi kisar mot DN-skrapan där borta i Marieberg. Efter en solstinn dag går vi hem, och vad passar bättre att läska sig med än iste? Inte mycket!

Iste à la Tefascisten

* En karaff med så många koppar kallt vatten som du vill ha
* En rågad tesked löste för varje kopp. Om du vill ha ett svart te så är de kinesiska bra, för de är lite mildare. Iste tar fram kärvheten i te nämligen. Prova Keemun. Annars är ett grönt te smaksatt med persika fint. Eller svart med citron. Eller mint. Eller vad du nu vill!
* Socker, efter behag, men ta mer än du brukar. Kärvheten kommer fram som sagt.
* En skvätt rom för den som önskar.

Lägg teet i karaffen med kallt vatten, ställ in i kylskåp och låt dra under natten eller i åtminstone fyra timmar. Just det, vattnet ska inte koka. Du kan ta det direkt ur kranen om du vill. Kallt vatten mildrar teets tanniner, det kärva, som kan vara väldigt trevliga när teet är varmt men inte lika när det är kallt. Varmt te som får svalna innehåller ändå mer tanniner. När det dragit klart får du smaka av och känna om du vill späda med lite mer kallt vatten. Sockra. Häll i sprit. Servera i kylda glas med mycket is!

Före...

Efter!