Tillfällen då det sitter fint med starkt te och en fet köttkniv

Min pojkvän går till jobbet rätt tidigt. Runt sju på morgonen beger han sig morgonsurt iväg, och jag klandrar honom inte, jag ligger ju kvar i sängvärmen och skulle för allt i världen inte vilja resa mig på en tre fyra timmar, minst. Idag var jag dock tvungen att gå upp runt en halvtimme efter att han gått. Inte för att jag ville, oh nej, det var tvärtom ganska olyckliga omständigheter som drev upp mig. Någon tog nämligen i dörrhandtaget. Jag trodde att det var älsklingen som kom tillbaks för att han glömt något, men älsklingen har ju nycklar så han skulle inte behöva skruva ut skruvarna som sitter runt dörrhandtaget. Vilket personen på andra sidan gjorde. Knirr, knirr, knirr lät det taktfast bakom dörren. Jag gick de få metrarna från sängen till dörren och stod där i mörkret och tittade på den. Fattade inte riktigt. Knirr, knirr. Tills det slog mig att fan, här står jag i ett nattlinne med en stor katt på och kisar närsynt medan NÅGON försöker TA SIG IN. Så jag gjorde det första som föll mig in, eller nej, det andra. Det första var att jag skulle öppna dörren hårt så att personen som stod på andra sidan skulle få den i ansiktet men det vågade jag inte. Så jag gjorde något betydligt mesigare: stampade hårt i golvet och tände lampan. Knirrandet slutade och jag hörde inte ens om personen försvann för jag sprang och ringde min pojkvän. Som ringde grannen som bor bredvid som tillsammans med mig, eftersom jag vägrade gå ut ur lägenheten ensam, inspekterade vår dörr. Handtaget hängde i den enda skruv som sorgesamt klängde sig fast i de yttersta gängorna. (Andrea, här lägger jag in en vits bara för dig: Man kan säga att både jag och skruven var lite ur gängorna, daramdamdish!)

Sedan spenderade jag resten av morgonen med en kopp stark lapsang i enda handen, en köttkniv i andra (jamen om någon bryter sig in i ens hem medan man är där vill man inte vara beväpnad med enbart tekopp) och mobilen fastklämd mellan örat och axeln. Efter att ha blivit runtkopplad och bortkopplad kunde jag till slut göra en polisanmälan. Och tjaa, sen kan jag väl inte göra så mycket mer. Hoppas att den mystiske skruvdragaren inte kommer tillbaks imorgon, jag vill ha kvar min dator. Och min espressomaskin.

Fast vid närmare eftertanke kanske det bara var någon som ville ta handtaget. Inte för att det är något speciellt med det, men det vore ju förargligt. En slags busringning deluxe.