Jimmy Choo, förlåt mig, ty jag har syndat

Jag gillar te och kaffe, så klart, men förutom det så känner jag passionerat för grammatik, en fernet man inte behöver halv tre på natten på Debaser och vackra skor, bland annat. Som bevis för detta har jag en bok som heter Funktionell grammatik, en massa luddiga minnen från sista timmen på Debban och en garderob fullproppad med skor. Jag tror att jag har runt en 60 par, alla högklackade varianter. Så tro mig när jag säker att jag tycker att skorna gör halva outfiten. Tro mig när jag säger att jag lidit mig igenom många nätter i killerheels, bara för att de är så väldigt snygga.

Därför har jag gått runt hela sommaren och hånat folk som har på sig Crocs, aka. foppatofflan. De är ju så fula att inte ens en mor kan älska dem (tofflan alltså, inte dess bärare). Argumentet som crocsbärare kör med är att de är så himla sköna. Jag har ändå hållt fanan högt och sagt att inte ens om de kändes som om fossingarna gick på moln kan det vara värt det. Tills jag började få väldigt, väldigt ont i fötterna efter varje jobbdag. Det hjälpte inte med gympaskor med fjädrande sula och sånt. Så en dag så gav jag upp. Faced the facts. På lunchen smög jag iväg till en affär som sålde fanskapen. Det kändes lite som om jag var ute för att köpa riktigt snuskig porr. Sådant som skulle fläcka ned mitt rykte totalt om jag blev påkommen. Jag ville inte att någon skulle se mig. Jag kollade mig över axeln och slängde pengarna på disken fort som fan, ner med tofflorna i väskan, jag behöver ingen påse tack så mycket!

De är supersköna. Så sköna att om jag vill gå ut efter jobbet så kan jag dansa i klackar hela natten lång utan att behöva fundera på om jag ska hyra en permobil nästa dag för att kunna förflytta mig. Men, fortfarande är de ju brutalfula. Tur att jag spenderar det mesta av mina dagar bakom en disk.